ztiinas

Sitter och pratar med Kicki (brevvän) på msn.

Jag kom just att tänka på när vi träffades för första gången!
Var riktigt nervös, tänk om hon inte gillar mig? Tänk om hon tycker jag är tråkig? Tänk om hon inte alls är som jag tänkt mig?
Minns hur jag längtade efter att få träffa henne, men samtidigt ville jag inte träffa henne, för tänk om vi skulle förlora kontakten med varandra då?

Vi var i Göteborg då, på en camping med ca fem minuters tågräls resa in till centrum. Vi hade lånat farmor och farfars husvagn och bodde i den. Hade just varit och duschat i servicehuset, kom in med blött hår och ganska så oberedd i husvagnen när jag såg henne.

Jag vart superglad, men samtidigt nervös. Hennes pappa var med, och mamma och pappa hade tagit fram fika och de satt och konversade över fikabröd.
Jag satte mig ner och log sådär nervöst.
Mamma såg att vi ville prata med varandra, men vågade inte. Hon tyckte att vi skulle ta Frasse på promenad och titta på hästarna i stallet en bit bort. Jag tyckte de var en jättebra ursäkt att gå därifrån. (dessutom älskar Kicki hästar, så de passade ganska bra)
När vi väl kommit ut från husvagnen, som var väldigt trång för sex personer så började vi prata. Om klassen, killar ja allt som kom ut ur munnen.

Åh. Vad roligt de var! Speciellt då vi var på Liseberg och åkte alla möjliga karuseller och hade urskoj!
Kommer aldrig aldriig aldrig glömmaaa första gången vi träffades, och jag kommer aldrig glömma då jag var tvungen att säga hejdå.

Kicki, jag saknar dig! Vill så himla gärna träffa dig igen, skulle vara så sjukt roligt!

Komkom. ♥